Så vitt jag kan förstå gäller frågan formuleringen i 14 kap 3§ trafikförordningen. Den säger, i relevanta delar:

Till penningböter döms en förare av ett motordrivet fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. bestämmelserna i
.
.
g) 9 kap.
- 1 eller 2 §

9 kap innehåller bestämmelser om trafik på motorväg, inklusive hastighetsbestämmelser. I 1§ föreskrivs det att hastigheten på en motorväg är högst 110 kilometer i timmen men trafikverket för meddela föreskrift om att högsta hastighet är 120 km/h.

Vad som borde ha stått i förordningen är den som bryter mot bestämmelserna i 9 kap eller mot föreskrifter som med meddelats med stöd av 9 kap 1§ döms till böter. Så är det skrivet i de analoga bestämmelserna som kriminaliserar överskridandet av hasighetsbegränsningen på en landsväg.

Vissa har tolkat det som att det är olagligt att köra 120 på en motorväg eftersom trafikförordningen sätter upp en 110-gräns. Detta är dock en omöjlig tolkning, förordningen sätter 110 som huvudregel men ger möjlighet för trafikverket att föreskriva undantag. Det är klart att om du inte bryter mot en regel om ditt beteende faller under ett undantag i själva regeln som anges som tillåten.

Istället är frågan om man kan säga att en person som kör 140 har brutit mot trafikförordningens 9 kap. Det är visserligen en rimlig tolkning men som man formulerat förordningen på andra ställen så kan man tolka det som att man bara brutit mot trafikverkets föreskrifter, vilket inte är straffbart. Eftersom domstolar inte får tolka straffbestämmelser bredare än de är skrivna, även om en sådan tolkning var vad lagstiftaren tänkt sig, finns det en chans att en domstol skulle frikänna en person som valde att bestrida böterna.

Petrus’ liv kan man rekonstruera delar av med någorlunda säkerhet men många av de övriga tolv apostlarna är inte mycket mer än namn i en lista i evangelierna, om man håller sig till källor som inte är rent legendariska.

Jag är rätt så säker på att påståendet att Filoppos predikat i Grekland och Syrien bygger på kristna källor som inte är att lita på.

Angående gravfyndet så undrar jag om man kan vara så säker på att det just är Filoppos grav. Om det byggts en kyrka på platsen måste den vara betydligt yngre än Filoppos död i alla fall. Tidig kristen historia är ett område som har mer än sin beskärda del av ”forskning” av tveksam kvalitet vilket är en anledning till att jag håller mig skeptisk. Mest närliggande kan man dra sig till minnes tveksamma påståenden om att ha hittat Petrus grav i Petruskyrkan som katolska arkeologer gått ut med tidigare.

Dådet illustrerar hur otroligt svårt det är att skydda sig mot gärningsmän som bara vill åstadkomma skada och som inte försöker undvika att åka fast.

Det verkar som dådet hade högerextremistiska motiv. Förhoppningsvis blir det politiska resultatet att främlingsfientlig agitation blir mindre populär. En annat möjligt resultat är att de som ropar på mer övervakning får vind i seglen. Det återstår emellertid att se i vilken utsträckning fler befogenheter för polisen hade kunnat förebygga den här händelsen.

Däremot kan vi nog utgå från att det kommer bli ännu mer livvakter för nordiska politiker och mer polisbevakning för politiska arrangemang. Och det är väl också rimligt.

Däremot tänkte jag göra några övergripande kommentarer kring debatten. Jag tror inte att legalisera fler droger (förutom de som alkohol som är legala idag) löser ”narkotikaproblemet” om man snävt definierar det som att minimera antalet människor som blir missbrukare. Det finns de som hävdar motsatsen men jag är inte övertygad om att det skulle vara mer än önsketänkande.

Men det innebär inte att legalisering behöver vara en dålig idé. Om det enda vi brydde oss om var att minska antalet trafikolyckor skulle vi kunna införa dödsstraff för att köra bil men vi avstår för att vi också gör andra överväganden.

Att legalisera narkotika skulle ha några uppenbart positiva konskvenser också. En viktig sådan är att färre människor skulle sättas i fängelse. En relaterad fördel är att polisens integritetskränkande jakt på narkotikakonsumenter skulle upphöra.

En annan fördel är att den organiserade brottsligheten skulle berövas en inkomstkälla. Detta förnekar ibland förbudsivrare, som i en debattartikel.

Jag kan inte riktigt förstå den bakomliggande modellen där. Jag tänker mig att det knappast finns ett fixt utbud av ”onda” människor som kommer ägna sig åt organiserad brottslighet oavsett vad. Utan om en lukrativ marknad försvinner kommer på marginalen färre människor lockas att försörja sig på brottslighet. Det i sin tur kan ha positiva effekter i form av mindre gängkrig mm.

Jag är själv definitivt legaliseringsförespråkare. Jag tycker det är lika sorgligt som någon annan när jag läser om någon som kastat bort sitt liv på med hjälp av droger. Men jag blir också förbannad när jag läser om att polisen tvingar folk till drogtester för att kontrollera vad de valt att göra med sin egen kropp eller när folk döms till fängelse för att de odlat cannabis hemma.

Men det är inte STs reaktion. Istället uttalar vänder de sig mot projektet.

De framför emellertid ingen kritik mot att undersökningen skulle vara felkonstruerad för att besvara frågan. Istället vänder de sig principiellt mot att frågan överhuvudtaget undersöks.

Undersökningen skulle göras av ISF, tillsynsmynidgheten för Försakringskassan. Om utföraren varit en annan hade reaktionerna kanske blivit annorlunda. Men själv kan jag inte se annat än att det ligger väl i linje med ISFs uppdrag att studera frågan.
Och det är knappast otänkbart att olika handläggare fattar olika beslut i liknande ärenden. Det har tidigare kommit studier som antyder att i olika delar av landet sjukskrivs folk olika lätt. Kan sådana regionala skillnader förekomma kan väl även skillnader som beror på politiska åsikter förekomma.

STs motstånd ska kanske inte tolkas som att de ogillar att frågan ställs, utan mer att de är oroliga över vad svaret är.

Det anses spännande och konstruktivt av ledarredaktionen. Det är onekligen intressant för Sydsvenskan ifrågasätter normalt inte antidiskrimineringslagar. Jag vet inte om de är tillämpliga på den verksamhet som företaget ägnar sig åt men om de t ex bara ville anställa invandrare vore det säkert ett brott mot diskrimineringslagen.

Finns det egentligen någon relevant skillnad mellan de båda fallen?

Jag noterade att programmet gjorde vissa påståenden kring om språkförmågan är medfödd. Programmet verkade avvisa tanken på att det skulle finnas en medfödd grammatik. Men jag förstod inte riktigt resonemanget där. Från min utgångspunkt framstår det som uppenbart från teoretiska utgångspunkter att det måste finnas någon form av universell grammatik. Utan en sådan struktur vore problemet att lära sig språk olösbart. Se t ex följande inlägg för ett exempel på hur även en förhållandevis begränsad klass av möjliga grammatiker är alldeles för stor för att kunna läras in ordentligt.

I två inlägg redogör han för och försvarar domstolens bedömning.

Min spontana känsla var att jag tyckte det var konstigt och lite suspekt att en domare väljer att gå i offentlig polemik på det viset. Men jag är inte så säker på att det är en motiverad känsla. Är det egentligen konstigare än att någon annan myndighet förklarar sitt agerande?

Men det gör det inte. För budgeten ligger så klart på 3729 miljarder dollar. Också det en rejält tilltagen summa men en faktor 1000 mindre.

Någon har gjort det klassiska misstaget att tro att man kan översätta ”billion” med biljon.