Archive for februari, 2010

Reepalu ber judar om ursäkt, förolämpar transvestiter istället

2010-02-26

Ilmar Reepalu har som uppmärksammat på denna bloggen varit i blåsväder för uttalanden om antisemitism han gjort. Efteråt har han gjort en partiell avbön samtidigt som han menat sig vara felciterad.

I en artikel i Sydsvenskan med anledning av att han träffat representanter för Judiska församlingen fortsätter han på den linjen. Jag tänkte inte diskutera om han lyckas förklara sina tidigare uttalanden för jag tycker ett av de nya uttalanden han gör är mer fascinerande.

Han får frågan om han ska debattera Fredrick Federley om frågan och svarar då: ”Vem är Fredrick Federley? Är det han som uppträdde som transvestit häromdagen, han hette något kvinnonamn väl?”

Nu är jag helt säker på att Reepalu egentligen vet vem Federley är. Han är ju trots allt en av de riksdagsledamoter som får mest uppmärksamhet. Man behöver bara erinra sig t ex FRA-debatten för att inse att alla politiskt intresserade måste ha hört talas om honom. Dessutom har han kritiserat Reepalu i just denna fråga och då om inte förr tycker man Reepalu borde ha hört talas om honom.

Alltså måste man tolka det som att Reepalu använder Federleys påstådda transvestism som ett sätt att angripa honom.

Problemet är inte att han förolämpar Federley, jag tror säkert Federley tål det, eller att han ger uttryck för en pampattityd. Problemet är de värdering kring transvestism som han ger uttryck för. Män som klär sig i kvinnokläder kan man inte ta på allvar är budskapet. Jag utgår från att HBT-rörelsen kommer reagera på det här uttalandet.

Jag tror Reepalu bör göra en till pudel. Förhoppningsvis lyckas han undvika att förolämpa några nya grupper i samband med det.

Annonser

Studieavgifter för utländska studenter bra

2010-02-25

Det är rimligt tycke jag att man inför studieavgifter för studerande som kommer från länder utanför EES. Visserligen så kan utländska studenter bidra med perspektiv och intryck till de svenska högskolorna. Dessutom finns chansen att utländska studenter stannar kvar i Sverige och jobbar här och därmed utgör en form av kvalificerad arbetskraftsinvandring.

Men att dessa effekter skulle vara så stora att svenska skattebetalare tjänar på att betala utbildning åt utländska studenter tror jag inte.

Man kan tänka sig att betala högskoleutbildning som en form av bistånd. Hurvida det kan vara en effektiv metod kan man spekulera kring men klart är att det nuvarande svenska systemet inte är utformat för att fungera som bistånd. Personer från länder som knappast behöver svenskt bistånd behandlas på samma sätt som folk från u-länder.

Anledningen till att studieavgifter för utländska studenter inte införts tidigare får nog istället tillskrivas rädslan att det är ett första steg mot studieavgifter för svenska studenter. Det tvivlar jag själv på att det är (utlänningar får ju betala för sjukvård t ex i en helt annan utsträckning än folk som bor i Sverige utan att det lett till höjda avgifter för svenskar) men jag kan givetvis ha fel. Eftersom jag stödjer studieavgifter även för svenskar ser jag inte det som ett problem i så fall.

Obligatorisk kurs i svenska traditioner för flyktingar?

2010-02-10

I dagens Sydsvenskan föreslår KDs integrationspolitiska talesman Michael Anefur att alla nyanlända flyktingar (som jag tolkar förslaget gäller det bara flyktingar) ska genomgå en obligatorisk kurs om Sverige. Den ska innehålla en genomgång av vad demokrati är, yttrandefrihet, ”det sociala systemet”, lagar och svenska högtider och traditioner.

En första fundering är att åtminstone vissa delar av detta redan torde behandlas i SFI och frågan är varför det inte räcker. En andra fundering är att artikeln inte innehåller något om att denna obligatoriska introduktionskurs ska utvärderas, varken före eller efter införandet, för att bedöma om den verkligen har effekt.

I artikeln menar Anefur att politiker måste erkänna att det finns integrationsproblem. Det är väl i sig lovvärt att erkänna när det finns problem men Anefur är knappast den första politiker som påpekar problem med resultatet av den svenska integrationspolitiken, varav det främsta förmodligen är den höga arbetslösheten i många invandrargrupper. I själva verket kan jag inte nu påminna mig när jag hört en svensk politiker förneka att det finns problem på det området. Men artikeln är i det avseendet uppenbarligen ett uttryck för KDs förkärlek för ”verklighetens folk”. I detta fall tar det sig uttryck i angrepp på politiker och, inte närmare definierade, ”experter” som påstås förneka de problem vanligt folk ser.

Anefur är inte den första politiker att klaga på integrationspolitiken i Sverige. Och analysen av hur den kan ändras känns inte nyskapande den heller; att integrationsproblemen i Sverige skulle bero på för lite statliga kurser känns spontant inte så troligt.

Om han hade diskuterat hur regelverket på arbetsmarknaden kan sätta upp trösklar för invandrare hade det varit en mer spännande analys, och en analys som jag tror skulle ge bättre idéer för att minska problemen.

I artikeln säger Anefur att varje individ ska bedömas utifrån sin egen situation. Hur det går ihop med att tvinga såväl den iranska statsvetaren som den sudanesiska bonden som kommit hit att läsa samma kurs om demokrati förklaras inte.

Han säger också en del som jag kan instämma i, som avståndstagandet från främlingsfientlighet och vikten av att ha ett jobb. Men jag är rädd att den delen av artikeln som säger något nytt inte tillför något konstruktivt.

Några tankar kring könskvotering

2010-02-04

Ibland motiveras könskvotering utifrån ett kollektivistiskt tankesätt där man tycker det är viktigt att det råder ”rättvisa” mellan olika grupper. Det är inte en argumentation som övertygar på mig. Men kan man kanske hitta bättre, mer liberala, argument för könskvotering?

Låt oss begränsa oss till könskvotering vid statliga jobb för enkelhetens skull, även om en del av det jag säger kommer ha mer allmän relevans.

En möjlig motivering för könskvotering är meritokratiska argument. Det teoretiska argumentet för det är enkelt: allt man behöver anta är att de statliga cheferna ägnar sig åt en omfattande könsdiskriminering vid anställningsbeslut så att t ex kompetenta kvinnor missgynnas. Vidare måse man anta att cheferna ändå kan rangordna anställningskandidaterna utifrån kompetens inom ett kön i åtminstone någon utsräckning. Då kan könskvoter öka kompetensen hos de som anställs, genom att de kompetenta kvinnorna får chansen. Båda antagandena är nödvändiga: om det inte förekommer könsdiskriminering vid anställningsbeslutet kommer beslutetsprocessen att försämras av att man tvingas ta ovidkommande hänsyn och om cheferna inte har någon förmåga att bedöma kompetens kommer könskvotering bara leda till att de gör ett felaktigt urval från en större pool av kandidater.

Detta är teorin. Men i praktiken då? Jag tror inte diskriminering är så omfattande från statliga chefer att könskvotering skulle förbättra kompetens hos de som anställs. Jag tror sannolikheten att kompetensen minskar därför att personer väljs bort på grund av sitt kön är större än sannolikheten att kompetenta personer får chansen genom diskriminering motverkas.

Man måste också fråga sig om det inte finns bättre sätt att motverka könsdiskriminering än en så klumpig metod som kvotering.

Ett annat meritokratiskt argument är att kön i sig kan vara en relevant kvalifikation. För vissa statliga jobb kan det kanske vara så och då är jag inte i princip emot att det beaktas. Men jag kräver ett övertygande resonemang, helst kompletterat med empiriska bevis, inte bara spekulationer. Jag tror antalet tjänster där kön är relevant i sig är ett litet antal.

Jag kan ärligt talat inte kommer på fler argument för könskvotering just nu. Det gör att jag ställer mig avvisande till könskvotering vid statliga jobb. Ett annat skäl till min tveksamhet är förespråkarnas inställning.

I begränsade och förmodligen tillfälliga situationer kan jag i princip tänka mig könskvotering. Men man måste också överväga risken att åtgärden blir permanent och lever kvar även efter den upphört göra nytta. Så länge förespråkarna för könskvotering inte verkar se problemen bedömmer jag risken som för stor att åtgärden om den väl införs kommer leva kvar för länge.