Spekulativt kring katolska prästers sexövergrepp

Sydsvenskan har idag en översatt artikel av Ian Buruma på ledarplats.

Den kritiserar med all rätt påvens försök att skylla katolska prästers övergrepp på sekulariseringen men dess egna försök att ge förklaringar framstår inte som ett dugg mindre spekulativa.

Buruma delar en grundpremiss med påven, nämligen att övergrepp har varit vanligare efter sekulariseringens genombrott än tidigare. Det skulle jag vilja se bevis för innan jag tror på. Att man pratade minder om sexuella övergrepp förr i tiden, när det var mer skambelagt, betyder inte att det förekom mer sällan än nu.

Samma sak skulle man kunna säga om Burumas försök att förklara varför övergreppen skett i rika länder och inte i fattiga. Det är inte uppenbart att det är en verklighetsbeskrivning som stämmer.

Som i princip varenda tidningsartikel i frågan tar Buruma upp frågan om celibatkravet bidragit till problemet. Han anser att det gjort det men lyckas inte belägga det. För det första presenterar han inga bevis för att katolska präster skulle vara mer benägna att begå sexövergrepp än andra män i samhälet.

Man måste tänka på att det finns väldigt många katolska präster sammanlagt i världen så att man lyckats hitta ett numerärt betydande antal som begår övergrepp totalt sett är inte särskilt förvånande. Men även om man accepterar att katolska präster skulle vara överrepresenterade bland förövarna så kan man ifrågasätta celibiteten som förklaring.

Att de skyldiga prästerna skulle bli så frustrerade över att inte få ha sex att de bestämmer sig för att våldta barn är så klart möjligt men knappast bevisad. Man måste då också förklara varför prästerna just väljer att inrikta sig på barn och ungdomar, istället för att ägna sig åt andra sexuella relationer om de finner celibatkravet så betungande. Jag tror att de präster som väljer att ha sex med barn istället för med vuxna när de begår sina snedsteg inte gör det för att barn var de enda sexualpartners de kunde hitta. Jag tror deras sexuella preferenser är annorlunda än normalsmannens.

När Buruman sedan påstår att ”Katoliker har ofta varit mer toleranta inför hyckleri än protestanter. ” så låter det mer som pamfletteri än seriös analys.

Nu har jag lite grann lekt djävulens advokat i det här inlägget (ja, ni visste att jag var tvungen att arbeta in det uttrycket). Jag tror nog katolska kyrkan har haft ett reellt systematiskt problem med hur de hanterat ärenden om sexövergrepp, inte bara ett antal enskilda rötägg bland prästerna. Men då ska kritiken riktas mot det, inte mot aspekter av kyrkans personalpolitik som vi icke-medlemmar inte har med att göra.

Annonser

Etiketter: , ,


%d bloggare gillar detta: