Archive for oktober, 2010

Har Sverige verkligen avskaffat statskyrkan?

2010-10-24

År 2000 skildes staten och kyrkan åt brukar det ju sägas. Och visst var det en kraftig förändring men i vissa avseenden så framstår Svenska Kyrkan fortfarande som en statskyrka.

Viktigast av allt så regleras deras organistion och teologi delvis genom lag, nämligen i lagen om Svenska Kyrkan. Där föreskrivs att Svenska Kyrkan ska vara demokratiskt styrd och ha en lutheransk trosuppfattning, krav som inte finns på andra trossamfund. Den har också tilldelats ett monopol på begravningsverksamheten av staten.

Jag tycker vi bör avskaffa dessa sista rester av statsskyrkan.

I samband med det bör vi också liberalisera begravningslagen. T ex bör reglerna för var man får sprida aska ändras. Vill folk sprida sina anhörigas aska i trädgården ser jag inget skäl till att de inte skulle få göra det.

Annonser

Katarina Wennstam tolkar märkligt

2010-10-14

Katarina Wennstam, känd för sina böcker om samhällets syn på väldtäkt, skriver i Aftonbladet om den famösa BDSM-domen mot en man i Malmö.

Tyvärr är det en mycket dåligt artikel hon skrivit som inte har mycket med domen att göra.

Således så skriver hon om ”flickans påstådda samtycke” på ett ganska försåteligt sätt. Enligt åklagarens och den tilltalades samstämmiga bevisning, som domstolen måste gå efter, var samtycket klart och entydigt. Det var inte heller fråga om att hon försökt dra tillbaka det under tiden. Sedan har hon kanske ångrat sig efteråt men det kan ju ha högst begränsat betydelse i rättegången.

Analogin med Stureplansmålet håller alltså inte, där frågan var om männen haft skäl att tro att kvinnan gett sitt samtycke. Här var det klart att hon gett sitt samtycke, och tom tagit initiativet till träffen, och frågan var om samtycket är ansvarsbefriande.

Wennstams jämförelser med fotbollssupportrar som slåss eller nedslagna ligamedlemmar blir också ganska ointressanta. Det är möjligt att samtycka till slagsmål så länge våldet inte blir allt för grovt. Om gränsen för när det blir för grovt dras snävare än vid sexuellt våld är en intressant fråga. Likaså om det beror på någons sorts könsdiskriminering.

Men Wennstams inlägg för inte diskussionen ett dugg framåt. Hon nämnar en gängmedlem som blivit söndersparkad till oigenkännlighet och frågar om han samtyckt med ansvarsbefriande verkan. Det blir en ointressant jämförelse eftersom han uppenbarligen har allvarliga kroppsskador medan tingsrätten baserat på bevisningen fann att kroppsskadorna som flickan fått var avsevärt lindrigare. Det kan kanske bero på misslyckad bevisföring från åklagarens sida men det finns också ett läkarutlåtande om att flickans skador inte föranledde några medicinska åtgärder.

Den närmaste jämförelsen med situationen jag kommer på är idrott. I idrott brukar man acceptera att folk samtycker till en hel del våld. Tom när tacklingar går över gränsen för vad som är tillåtet enligt regelboken är det ytterligt ovanligt att det leder till ett rättsligt efterspel.

Hur förklarar Wennstam att manliga hockeyspelare får blåmärken, hjärnskakningar eller värre utan att rättssystemet ingriper? Beror det också på kvinnoförtryck? I en seriös komparativ analys måste man beakta alla fall av samtycke vid misshandelssituationer.

Det känns som Wennstam reagerade med ryggmärgen här, inte efter en genomtänkt analys av domen.

Peter Englund och populärlitteraturen

2010-10-10

DN har en kort intervju med Peter Englund om populärlitteraturen och Nobelpriset.

Englund menar att det är svårt att hitta tillräcklig kvalitet i populärlitteraturen för att motivera ett Nobelpris.

Jag läser personligen nästan bara populärlitteratur så jag borde kanske känna mig förolämpad. (Att fans av populärlitterära genrer som SF, fantasy eller deckare anser att deras genrer är undervärderade av det litterära etablissemanget är ju legio.) Men det gör jag inte.

Själv tror jag inte på någon sorts objektiv rangordning av litteratur. Antingen berörs och underhålls man av en bok eller så gör man inte det och gör man det inte så är det meningslöst att säga att man borde tycka om boken. Gillar Englund inte populärlitteratur så är det alltså inget jag vill kritisera.

Men jag är nyfiken på vad han menar med ”kvalitet” i de här sammanhangen. Finns det lågkvalitativa böcker som Englund ändå tycker är roliga att läsa t ex? Kanske har det något med svårigheten att skriva böckerna. Kiosklitteratur kan ju vara rolig att läsa men man vill nog inte ge författaren ett pris eftersom man känner att vem som helst hade kunnat skriva samma sak.

Men all populärlitteratur är ju inte lätt att skriva. När jag läser t ex Tolkien eller John Dickson Carr får jag inte känslan att jag, eller de flesta Nobelpristagare för den delen, hade kunnat skriva den här boken.

Det vore intressant också att veta vad Englund tänker på när han pratar om populärlitteraturen. Ska de som hoppats på att Philip Roth ska få priset ge upp t ex?

När blir SD ett parti som alla andra?

2010-10-05

Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har väckt mycket uppmärksamhet. Tyvärr känns det som om nästan all uppmärksamhet har riktats på den kortsiktiga frågan om vilket inflytande de kommer få under mandatperioden. Det beror delvis på att blocken av just nu är väldigt inriktade på att försöka ge det andra blocket skulden för eventuellt inflytande SD får.

Men det är osannolikt att SD får något viktigare inflytande de närmaste åren. En viktigare fråga är vad som händer på längre sikt. Jag tror att vi kommer se en normalisering av SD.

Jämför vi med andra länder i Europa som Danmark, Norge, Nederländerna och Schweiz ser vi främlingsfientliga partier mycket väl kan vinna stora framgångar i länder som liknar Sverige. Jag ser ingen direkt anledning att Sverige skulle vara annorlunda.

SD är bättre organiserade än Ny Demokrati och kommer inte falla ihop på samma sätt. Och jag tror inte det faktum att de inte utträttar så mycket kommer påverka deras väljare. Att demonisera den som är annorlunda är lätt och jag är övertygad om att det finns en långsiktig väljarstöd på över 4% för ett parti som har det som huvudinriktning. Jag är rädd för att det kan ge ett stöd långt över 4% faktiskt.

Och när folk har vant sig vid att SD sitter i riksdagen kommer det också att bli mer respektabelt. Inte så att alla kommer gilla dem. Precis som många borgerliga ser vänsterpartiet som i princip stalinister kommer det finnas många som ogillar SD och ser dem som rasister. Men jag tror att andra partier kommer vara beredda att samarbeta med SD inom en eller två mandatperioder.