OS och liberalfeminismen

En klassisk formulering är att socialliberaler inte insisterar på lika utfall, utan på lika möjligheter. På samma sätt menar ofta liberalfeminister att deras politik syftar till att åstadkomma lika möjligheter oavsett kön, inte nödvändigtvis att statistiken är jämn på precis alla punkter. T ex har jag hört en känd liberalfeminist säga att hon inte skulle bry sig om överrepresentationen av män i bolagsstyrelser om det faktiskt vore så att fler män skulle vara bra styrelseledamöter.

OS (och idrott i allmänhet) ger en intressant möjlighet att reflektera över den principen. OS är som bekant ju ett forum för en omfattande särbehandling på grund av kön. I de allra flesta idrotter anordnar man två tävlingar, en för män och en för kvinnor. Anta att man avskaffade den regeln och lät både män och kvinnor tävla i både tävlingarna. Skulle de flesta liberalfeminister välkomna en sådan utveckling? Troligtvis inte är min uppfattning. I varje fall har jag inte hört några krav på att det ska göras från liberalfeministiskt håll. Trots det kan man hävda att det skulle ligga mer i linje med liberalfeministiska principer.

Som det nu är så det i de flesta grenar ett antal män som är bättre än de kvinnor som tävlar i den grenen. Hade inte avsikt fästs vid kön hade de fått chansen att delta i den kvinnliga tävlingen och haft möjlighet att få medalj. Beroende på schemat hade t ex Usain Bolt haft möjlighet att vinna dubbelt så många medaljer. Ett klart exempel på negativ särbehandling på grund av kön alltså.

Det råkar nu vara så att de 10 snabbaste personerna i världen är män. Alltså borde det inte vara något problem om alla som tävlar i OS-final på 100 meter är män. Eller hur?

Advertisements

Etiketter: ,

2 svar to “OS och liberalfeminismen”

  1. Anders M.L. Says:

    Även: varför är det så många icke-{jamai/ameri}-kaner som kvoteras in?

  2. Johan Richter Says:

    Alldeles riktigt.

Kommentarer inaktiverade.


%d bloggare gillar detta: