Om demokrati och statsstöd till föreningar

I Aftonbladet skriver, länk här, diverse riksdagsledamöter från många partier att de inte vill att skattepengar ska gå till föreningar och trossamfund som inte ställer upp på vad som i deras mening är demokratiska värderingar vilket inkluderar att tillåta kärlek för äktenskap, homosexualitet och kvinnliga ämbetsinnehavare.

Nu är jag inte någon direkt anhängare av statligt stöd trossamfund överhuvudtaget och även föreningsbidragen kan nog skäras ner i många kommuner, men jag är mycket skeptisk till definitionen av demokrati som dessa riksdagsledamöter använder och till att diskriminera på religiösa grunder på det viset.

Att en privat förening inte tillåter kvinnliga ämbetsinnehavare har inget med demokrati att göra. Demokrati handlar om att det ska vara fria, allmänna val, inte om vilka organisationer människor frivilligt väljer att gå med i för att de tycker deras verksamhet passar dem. Människor som av någon anledning föredrar manliga ledare i sina religiösa eller kulturella organisationer (och dessa människor kan mycket väl vara kvinnor och det behöver inte säga något om deras syn på könsroller i resten av samhället) har samma rätt att organisera sig som alla andra. För mig innefattar denna rätt också att ta del av statens stöd och tjänster på ett icke-diskriminerande vis.

Att ett religiöst samfund inte gillar kärlek före äktenskap eller homosexualitet har heller inget med demokrati att göra. Det är bara den typens löjliga regler som religioner alltid har. Med deras logik kan man lika gärna fördumma judiska regler om att man inte får äta skaldjur, kristna regler om att man måste gå i kyrkan på söndagar eller muslimska regler om att man måste fasta en månad om året. I själva verket kan man fördöma alla religioner som har någon typ av regler för sina anhängare och säga att de inte borde få statligt stöd.

Jag skulle välkomna att människor frigjorde sig från religion och insåg att det var dumheter men jag ser det inte som odemokratiskt om människor väljer att tro på en religion eller att följa dess regler. (Vilket kan vara rent kulturellt betingat.)

Bortsett från det principiella är jag också undrande över de praktiska konskvenserna av den föreslagna diskrimineringen. Hur kommer katoliker, t ex, känna sig när de blir utpekade som odemokratiska och ett hot mot samhällets grundläggande värderingar? Det har ju hänt förut i Sverige och andra protestantiska länder och man undrar om de kommer uppleva det som ett utslag av den vanliga diskrimineringen, vilket knappast vore bra för integrationen av dem.

 

Advertisements

%d bloggare gillar detta: