”Kärleksdrycken” från Met-operan

Donizettis ”Kärleksdrycken” är en lysande komisk opera. Met-operans senaste föreställning, som jag såg på bio, var vackert sjungen, med bra orkester. Jag är musikalisk lekman, så min enda kompetens är att jag kan säga om jag gillade det eller inte.

Skådespeleriet var bra, tyckte jag, och Pretty Yende (sic) var vacker i rollen som Adina men regin var lite konstig. En massa onödigt och meningslöst viftande med vapen var en sak som slog mig. En annan sak var att Nemorino och Adina var mer fysiska och tog mer på varandra än brukligt innan de deklarerat sin kärlek, vilket jag inte tycker funkar så bra med Nemorinos karaktär.

Några komiska ögonblick hade regin fångat bra. När jag läste på om föreställningen såg jag att regissören hade tänkt sig att soldaterna skulle vara ockupanter vilket jag inte alls uppfattade under själva föreställningen. Jag slogs mest av att unformerna var så eleganta, något som föreställningen verkligen lyckades med, till skillnad från sceneriet.

Etiketter: ,


%d bloggare gillar detta: