I DN skriver Jackie Jakubowski om relativitetsteorins judiska bakgrund: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-praglades-relativitetsteorin-av-den-judiska-traditionen/. Artikeln är föranledd av en bok av Steven Gimbel i samma ämne.
Som han nämner fanns det nazistiska fysiker som avvisade teorin med motiveringen att den just skulle vara ”judisk”. Han menar så klart att det var en bisarr reaktion, men att det ändå kan vara sant att Einsteins judiska bakgrund hjälpte honom formulera teorin. Det vore förvisso inte första gången en vetenskapsman inspirerats av utomvetenskapliga källor. Darwins läsning av Malthus är det kanske främsta exemplet men det finns också gott om andra exempel. Det återstår dock att bedöma om resonemanget verkar övertygande i det här fallet.
Det finns några direkta felaktigheter i DN-artikeln. Till att börja med påstås att både relativitetsteorierna och och kvantmekaniken upptäcktes i Tyskland, närmare bestämt i Weimarrepubliken. Speciella relativitetsteorin upptäcktes emellertid när Einstein jobbade i Schweiz. Allmänna relativitetsteorin upptäckte han i Tyskland, förvisso, men i 1915, innan Weimarrepubliken ännu fanns. Så relativitetsteorin var knappast inspirerad av någon tidsanda på 1920-talet. Kvantmekaniken upptäcktes förvisso delvis i Weimarrepubliken men det var många forskare som inte jobbade i Weimarrepubliken som också lämnade viktiga bidrag. T ex Bohr i Danmark, Dirac i Storbritannien och Schrödinger i Schweiz.
Det är också väldigt märkligt att säga att det inte råder ordning i Einsteins universum. Relativitetsteorin är lika mycket deterministisk och välordnad som Newtons mekanik, det är bara en ordning som strider mot vardagserfarenheten. Och kvantmekanikens slumpmässiga inslag gillade han inte, utan försökte hitta ett sätt att eliminera från teorin.
Påståendet att Einsteins sätt att bedriva vetenskap skulle vara särskilt likt Talmudstudier låter också märkligt. Texttolkning och fysik brukar inte ha många beröringspunkter. Förvisso behövs det någon förklaring till varför så många av 1900-talets ledande forskare var judar, långt fler än vad den judiska andelen av befolkningen skulle leda till. Men det räcker förmodligen med att hänvisa till en tradition av att uppmuntra studier, någon annan förklaring behövs inte.