Negativa tal är inte något konstigt nuförtiden, det behandlas redan i grundskolan. Men på alla områden har det inte slagit igenom: i bokföring använder man fortfarande debit och kredit. Det är intressant för det nämns ofta i skildringar av talens historia att den dubbla bokföringens utföring påverkats av att negativa tal inte var accepterade när de infördes och ett av de vanligaste exemplen för att förklara negativa tal torde vara skulder och förluster.
Vad skulle det innebära att fullt ut använda negativa tal i bokföringen? Den skulle fortfarande vara dubbel eftersom varje transaktion skulle bokföras på minst 2 konton men debit och kredit skulle avskaffas.
Jag tänker mig att man skulle ha två typer av konton: inkomstkonton och tillgångskonton. När ett företag har gjort en försäljning så bokförs dels försäljningen på ett inkomstkonto, och dels så bokförs det på ett tillgångskonto.
Om ett företag säljer varor för 10000 på kort kredit t ex, så bokförs en inkomst (vi ignorerar skillnaden mellan inkomst och intäkt för enkelhets skull) på varuförsäljningskontot och tillgångskontot ”kortfristiga fodringar” ökas med 10000. När fakturan sedan betalas ökas tillgångskontot ”Kassan” med 10000 och tillgångskontot ”Kortfristiga fodringar” minskas med 10000.
Utgifter hanteras på ett liknande sätt, fast med negativt tecken. Om företaget gör ett inköp för 5000 kr av kontorsmaterial med pengar från bankkontot så bokförs -5000 på inkomstkontot ”Kontorsmaterial” och likaså så bokförs -5000 på tillgångskontot ”Banktillgodohavanden”.
Istället för att ha minnesregeln att lika mycket ska bokföras i debet och i kredit så har man regeln att lika mycket ska bokföras på inkomstkonton och på tillgångskonton. I exemplet ovan när en faktura betals så blev den sammanlagda ändringen av tillgångskonton 0 och det motsvarar också summan av vad som gjordes med inkomstkontona.
Jag tror den här förändringen vore pedagogiskt enklare att förstå och skulle inte medföra några nackdelar jämfört med idag.